Kapitel 5 – Hot och bekräftelse för föräldrar

Idag var det onsdag, jag var på väg till skolan. Började lite senare idag än vanligt. När jag nästan var framme vid skolan såg jag ett par killar som vinkade åt mig, jag kunde se direkt att det var de som trakasserade mig första dagen, så jag vände bort huvudet och försökte gå åt ett annat håll.

-          Jacob, vänta!

-          Låt mig vara ifred!

-          Jag sa vänta! Du borde vänta, om du inte vill råka illa ut.

Jag vände mig om och då hade hela gänget kommit fram till mig. De tittade på mig och jag såg att en av killarna rökte. Den längsta och mest kaxigaste killen la sin hand på min axel.

-          Jag har hört att du är bög, stämmer det?

-          Vad spelar det för roll om jag är det? Frågandes tittade jag på honom

-          Jag har hört att det är spöstraff på sånt, i Ryssland kan man bli dödad om man är bög! Tur för dig att vi inte har den regeln i Sverige, men det undgår ju inte mig ifrån att varna dig eller hur? Så, du har två alternativ! Antingen slutar du upp med att vara bög och smutsa ner den här skolan eller så ger vi dig en omgång och visar varför det är skamligt att vara bög, och sen finns det faktiskt ett tredje alternativ. Om du inte genast slutar upp med att förpesta Sverige med dina bögerier och smutsa ner skolan så kommer jag varna Kevin från Bromma om hur du är och då kommer din så kallade hockey karriär vara slut för alltid. Så, hur vill du ha det?

-          Ge fan i mig, ni har ingen rätt att säga att jag inte får vara bög!

-          Du gjorde just ditt beslut, skrattade killen hotfullt!

Jag såg hur han knuffade till en av killarna, killen gav honom sin cigarrett. Den elaka killen lyfte upp ciggen och tog ett bloss, sen tog han ner ciggen till mina skor och fimpade den på skorna. Efteråt tände han ciggen igen och höll den framför ögonen på mig. Han tittade på mig, sen böjde han sig framåt och sa:

-          Jag skulle kunna fimpa denna på din tröja eller i ansiktet på dig. Men jag är snäll idag, jag låter ciggen ligga på dina skor tills den släcks. Sen hur dina skor ser ut efter det, det är en annan sak.

Sen la han sin cigg på mina skor och tog med sig sitt gäng och gick ifrån mig. Jag sparkade bort ciggen från mina skor och gick vidare mot skolan. Jag kände hur tårar brände vid ögonen som ville fram. Jag torkade bort dem och gick in på min lektion.  

Idag var dagen jag skulle försöka föra fram budskapet till mamma och pappa, att deras son inte var som alla andra killar. Han stod ut lite, han vågade vara annorlunda. Jag visste inte om de hade anat något än, jag har ju inte haft någon tjej men det brukar inte behöva vara någon brådska med att skaffa det har jag fått lära mig. Men kan de i sin vildaste fantasi tro att jag skulle vara homosexuell? Jag har ställt mig frågan flera gånger, samtidigt som jag vet att de respekterar alla.

De har såna jobb på sätt och vis, man måste acceptera alla tycker jag i alla fall. Men även om de accepterar alla, kommer de bli förvånade eller ledsna över att jag är homosexuell? Frågorna är många, meterna hem till huset blir färre. Jag måste säga något, så de kan ge mig tips på hur jag ska få Edvin att se mig mer, eller är det så att Edvin gillar mig på det sättet som jag gillar honom? Eller är han bara schysst mot mig? Fast han har ju kysst mig och han skriver puss på sms. Åh, jag dödar min hjärna med alla dessa frågor.

I köket sitter mamma och pappa, mamma sitter vid sin dator och bloggar. Pappa sitter med sin läsplatta och läser någon intressant text. Jag kollar på dem när jag sätter mig på en av stolarna.

-          Kan jag få er uppmärksamhet?

-          Jacob, vad har du på hjärtat? Mamma tittade på mig

-          Jo det är såhär att. Hm, hur ska jag förklara. Eller jag säger det rakt ut! Jag är homosexuell!

 De tittade på mig, jag höll på att dö av nervositet. Vad skulle de säga? Men säg något då, kom igen!

-          Vi accepterar dig, älskade Jacob! Det är inget fel med att vara homosexuell, jag har flera bekanta både tjejer och killar som är homosexuella. Ibland dras man till det andra könet, det är fullt normalt. Även att jag vet att en del inte accepterar det, men vi accepterar dig älskade son!

-          Tack mamma!

-          Det är som mamma säger, Jacob! Min närmsta jobbarkompis är homosexuell, men jag har inte sagt något om det för att han vill hålla det hemligt, vet att man kan få mycket skit för att man är det. Fast det är ju fel, alla är lika mycket värda. Jag respekterar ditt beslut och jag kommer inte tycka illa om dig för att du är det, det hoppas jag du vet!

När pappas ord lämnade hans mun tårades mina ögon, jag visste ju att de menade väl. De accepterade mitt beslut. De accepterar mig för den jag är, men det var även en skön bekräftelse på att hur jag än väljer att leva mitt liv så kommer de stötta mig.

-          Men du grabben, har du någon kille då? Pappa tittade på mig

-          Jag vet inte riktigt, jag gillar en kille. Men har inte fått det bekräftat än om det är kompiskärlek eller kärlek-kärlek

-          Någon från hockey laget?

-          Nej, från skolan, svarade jag.

Jag orkade inte svara på mer frågor, så jag kramade om mamma och pappa. Sen gick jag ner på mitt rum igen. Jag visste att pappa snart skulle fråga om de trackar mig i skolan, jag vill inte ljuga för honom samtidigt som jag helst inte vill berätta om all mobbning och trakasserier. Det är en känslig punkt att stöta på, självklart vill jag inte att de mobbar mig. Men jag är snart 18 och borde ta tag i det här själv, eller så kan jag och Edvin försöka.

Det Jacob inte visste var att det elaka gänget redan hade pratat med Edvin och hotat honom.

Kapitel 4 – Första matchen

Dagen är här, dagen då Lidingö ställs mot Bromma hockeyklubb. En efterlängtad match, första matchen efter uppehållet. Två rivaler mot varandra, ena laget med väldigt lite poäng och sist i serien och det andra laget med mycket poäng och på tredje plats i serien. Laget med bra spelare och bra hållning mot laget som inte kan åka bra skridskor och har sjunkit med tjugo procent i spelform under hela säsongen. Borde det inte då vara en super lätt match för Lidingö att vinna?

”In på isen kommer Lidingö hockeyklubb med 56 poäng ligger vi på tredje plats i serien, först ut är målvakt Mårten Andersén, tätt efter honom kommer backarna, forwardarna och sist center spelarna. Vi välkomnar även Lindingös nyaste spelare… Jacob Hansen”

Vi tar ett snabbt snack med lagkaptenen Gustav Södersten.

-          Hur ska ni vinna denna första match efter uppehållet?

-          Vi går ut på planen och gör vårt bästa, åker mycket skridskor och håller en samlad passion för vårt lag.

-          Om ni hamnar i underläge, hur ska ni då rätta till det?

-          Det är viktigt att vi pratar med varandra och inte försöker lösa situationer på egen hand, passa mycket och tänka på hur vi åker skridskor och att backarna håller sig i nedre delen och hjälper vår målvakt att försvara en eventuell ledning.

-          Mycket bra svar, tack så mycket Gustav!

-          Tack

Denna match kommer att filmas, matchen visas på viasport hockey. Förut har jag aldrig vart med om att någon match filmas när jag själv spelar, det är nytt för säsongen att filma matcherna. Men det är tydligen noga utvalt vilka matcher som kommer att filmas, ett under för mig att de vill filma när mitt gamla lag är med. Det kändes riktigt kul att få höra mitt namn ropas upp i högtalarna, det var en härlig känsla i hela kroppen.

Jag fick börja med att sitta på bänken, vi är indelade i olika grupper av spelare och jag är i grupp två, så när de gör första bytet så får jag åka in på planen.

Kändes skönt att slippa börja med att teka mot mitt gamla lag och deras lagkapten. Matchen började bra, vi fick rätt många bra chanser de första minuterna, men pucken ville inte riktigt leta sig in mellan benen på målvakten. Nu fick jag åka ut på planen, jag kom in mitt i ett anfall mot deras målvakt, fick pucken spelad från Gustav, passade vidare till en annan i vårt lag och tillslut fick Gustav pucken igen och sköt ett hårt skott som flög förbi målvakten rakt in i mål!

-          Jaaaa, vi gjorde mål! Gustav skrek av glädje

Vi åkte för att gratulera Gustav till första målet i matchen, ur högtalarna ropade de ut att vi nu ledde med ett mål och att jag och den andra spelaren hade var sin assist. Perioden fortsatte att rulla på. Vi gjorde inga fler mål dock, men vi hade många bra närkamper och vann pucken mer än det andra laget samt att vi hade fler skott än de andra. Paus vila och filmteamet tog tag i mig denna gång så jag skulle få svara på frågor.

-          Nu har vi då Jacob Hansen ny i Lidingö laget, hur tyckte du att första perioden gick?

-          Tycker vi gick ut bra och åkte mycket skridskor, fick tag på pucken mycket och höll den i vår zon, sen fick vi ett rätt snabbt mål som stärkte oss i första perioden.

-          Fanns det något som ni kunde ha gjort bättre?

-          Skapat fler målchanser och inte slarva så mycket med pucken i vår zon nära målet annars tycker jag att det gick bra.

-          Okej, då ser vi fram emot period nummer två och så tackar vi Jacob!

Det kändes proffsigt att få prata inför filmteamet eftersom det här direktsändes på tv:n. Jag gick in i omklädningsrummet för att torka bort en hel del svett i ansiktet och dricka lite mer vatten. Nu fick jag börja period två med att vara på planen, jag fick teka och vann teckningen. Passade iväg pucken till en lagspelare och sen fortsatte vi spela uppåt mot deras mål. Jag kunde se genom mitt galler att jag snart skulle komma i en närkamp om pucken med lagkapten från Bromma laget, den spelaren som kastade mest skit över mig när jag spelade i det laget. Jag åkte snabbast mot pucken, strax efter mig kom Bromma spelaren och han tacklade in mig i sargen och försökte klippa till mig, jag fortsatte att jobba för att få fram pucken och skjuta iväg den.

 När jag fick tag på pucken och skulle åka iväg knuffade en spelare in mig i sargen med en hård knuff och jag föll mot isen med en smäll.

När jag ställde mig upp så rann det blod från min näsa, domaren hade blåst av och mina lagkamrater åkte fram till mig för att kolla hur det hade gått. En av lagkamraterna som heter Liam blev förbannad på Bromma spelaren som heter Kevin, så Liam slog till Kevin som slog tillbaka mot Liam. Domaren gick emellan, samtidigt som jag fick åka till båset för att kolla över hur det hade gått. Jag hade fått en smäll mot näsan som gjorde att jag fick näsblod, min tränare och assistent stoppade blodet väldigt snabbt och gav klartecken att jag fick åka ut på planen och spela igen.

Samtidigt hade domaren fått bort Liam och Kevin ifrån varandra, domaren bestämde att Kevin skulle åka ut två min för hög klubba och Liam fick två minuter för roughing för att han hade handskarna på sig och slog till Kevin utan anledning. Liam försökte protestera mot domaren och förklarade att han klippte till Kevin av en anledning men det funkade inte, han åkte ut ändå.

Nu fick vi spela fyra mot fyra, jag fick vara på planen. De två minuterna när Liam var utvisad och Brommas spelare var utvisad gick bra, vi skapade många chanser och tillslut fick vi in ett mål. Nu ledde vi med 2-0 inför period tre.

Inför period tre intervjuade filmteamet en av spelarna från Bromma, jag hörde när jag gick förbi att Bromma var trötta och slitna redan men skulle försöka kämpa fram ett mål. När jag var på väg till omklädningsrummet mötte jag Kevin som skrek efter mig att jag var en förrädare och att han skulle se till att jag råkade mer illa ut, jag skakade bara på huvudet och gick in i omklädningsrummet.

När jag kom ut på isen igen fick jag teka, jag vann tekningen och passade iväg pucken till Gustav som åkte med snabba tag upp mot Brommas mål, samtidigt som det kom en Bromma spelare efter Gustav. Gustav tappade pucken och försökte få tag i pucken igen och förde in klubban under armen på spelaren, jag hoppades så på att domaren inte skulle se det för då skulle Gustav åka ut för hakning, tyvärr blåstes det av direkt efter att Gustav hade gjort så. Han åkte ut för hakning och vi skulle spela med en spelare mindre. Jag visste sen innan att vi var rätt bra på boxplay. Vi fick teka i vår zon och en av våra spelare förlorade teckningen, Bromma fick tag på pucken och sköt ett slagskott mot vår målvakt som hade sett pucken och fångade den i sin plockhandske. Vi fortsatte att försvara vårt mål, Liam fick tag på pucken och åkte med snabb fart upp mot deras mål, han passade till mig och jag sköt ett hårt skott som letade sig in mellan benen på målvakten.

-          Jaaa, du gjorde mål i underläge Jacob! Bra jobbat! Liam spottade ut sitt tandskydd och kramade om mig.

Vi var en spelare mindre på planen men ändå lyckades vi göra ett mål. Det såg nu ännu mörkare ut för Bromma. Det var bara två minuter kvar av matchen, de tog ut sin målvakt för att se om de kunde pressa oss mer och spelade med sex spelare på planen. Vi körde på i ett högt tempo och lurade av dem pucken, sen passades pucken till Gustav som kunde lägga in ett snyggt skott i deras öppna kasse och resultatet blev 4-0, ljudsignalen hördes och vi samlades ute på isen i en hög och var glada över att ha vunnit första matchen efter uppehållet mot Bromma med 4-0.

Edvin stod utanför hallen och väntade på mig, när han såg mig sprang han emot mig och kastade sig in i mina armar. Han kramade om mig länge, det syntes på honom att han var stolt. När vi stod och kramades kom Kevin förbi, han smällde till mig över huvudet och gav mig fingret. Jag och Edvin tittade bara efter honom. Jag ville inte säga något, därför lät jag inte Edvin käfta tillbaka mot honom. Han förtjänade inte att höra vårt skitsnack emot honom, även om han är en dålig person. 

Kapitel 3 – Nya laget

Idag är det hockey träning, första träningen efter sommaruppehållet. Förra veckan åkte jag och pappa och köpte nya hockeyskydd. Man brukar få byta då och då, de kan slitas samt att man växer ur dem. Har även fått nya träningsdräkter och matchdräkter. Nu står det ”Lidingö hockey klubb” på mina dräkter. Lidingö spelar med blåvita dräkter med ett rött vitt L på tröjan. Jag tycker det är riktigt fina dräkter. Jag har en ny hjälm också, en svart med galler. I min ålder får man välja om man vill ha galler eller visir. Jag valde galler igen, det är lättare för mig att spela med det. Men när jag blir äldre kommer jag kunna välja på att ha visir. Fick även köpa axelskydd, armbågsskydd, handskar och benskydd, samt lite andra skydd man har under tröjan. I laget spelar vi med Reebok hjälmar, det är väldigt bra hjälmar och jag får inte ont i huvudet av dem.

På vägen till träningen möter jag några av mina nya hockey kompisar. De visar mig vart vi ska gå in. Det tar tid att ta på sig alla skydd, men trots att det bara är träning måste alla skydd på. När skydden är på går vi ut på isen, först åker vi mest runt utan klubba för att träna på skridskor teknik, jag känner direkt att vi inte övade på det i min gamla klubb, där sög vår skridskor teknik. Men här får man öva mer och det är jätte bra. Efter ett tag får vi ta med vår klubba ut på isen och åka runt och passa varandra lite och skjuta straffar på vår målvakt.

-          Sådär, så ja! Bra grabbar! Nu tar vi fem minuter paus!

-          Han är bra vår tränare, eller hur Jacob? En av killarna i nya laget som heter Gustav kollar på mig.

-          Jo, jag tycker att han tränar oss bra, vi får verkligen träna på riktigt!

-          Hur gick det till i ditt gamla lag? Åkte du på många utvisningar?

-          Vi sög, det gjorde vi verkligen. Vi hade inga bra träningar, vår skridskoteknik funka inte och vi drog på oss väldigt många onödiga utvisningar. Jag åkte ofta ut för slashing på klubban, det har stört mig något enormt. Men nu är jag redo att göra bättre ifrån mig, svarar jag och tittar på Gustav.

-          Jag kan lova dig, att efter några träningar så åker du inte ut för slashing längre! Du kommer klara det här galant Jacob.

Sen åker han iväg och jag gör mig beredd för att åka ut på isen igen. Vi fortsätter att träna, ett riktigt hårt men härligt pass. Svetten forsar från pannan på mig när jag tar av mig hjälmen efter att träningen är slut. Helt slut i kroppen är jag, vi står och varvar ner samt stretchar lite på isen en stund. Sen får vi veta de kommande matcherna. Vår första match är på lördag och då ska vi spela mot Bromma. Så fort de orden har lämnat tränarens mun får jag en klump i magen. Det är mitt gamla lag, det laget som kallade mig bögjävel när jag slutade. Jag vill inte att det ska bli slagsmål på planen för att de hatar mig. När jag går mot omklädningsrummet känner jag en gråtklump i halsen, men jag sväljer och går raka vägen in i duschen.

På vägen hem sms-ar jag Edvin.

”Till Edvin <3 ” – Vi har match på lördag, vi ska spela mot mitt gamla lag. Klumpen i magen bara växer och växer, vet inte om jag kommer att palla det..

”Från Edvin <3 ” – Klart du klarar det Jacob! Jag tror på dig! Vill du snacka lite? <3

”Till Edvin <3 ” – Har du lust att möta mig i parken om 5 minuter? <3

”Från Edvin <3 ” – Är där om 5, puss <3

Jag styr mot parken vid Kottlasjön, på en bänk inne i skogen precis vid vattnet ser jag honom sitta och vänta på mig. Där sitter den fina killen som jag är förälskad i, med en utstrålning som det glänser om och snygga jeans och en cool jacka. Jag går fram till bänken, Edvin ställer sig upp och kramar om mig. Jag ställer ner min väska och lägger klubban bredvid. Edvin börjar prata med mig och förklarar att jag inte ska vara orolig.

-          Du kommer klara det galant, du är ju en bra hockeyspelare! Sen att ditt lag är ett gäng idioter kan vi inte göra något åt!

-          Jag hoppas på att klara det i alla fall, mitt självförtroende suger just nu. Svarar jag.

-          Jag kan komma och kolla på matchen om du vill, gör det gärna!

-          Åh! Tack, du är bäst!

Sen kramar jag om honom och efter det går vi skilda håll. I morgon är det skola igen, super trött slänger jag mig i sängen på en gång när jag kommer hem och somnar direkt. 

Kapitel 2 – Ny skola

Jag är en vanlig kille, gick i skolan i Bromma. På en vanlig gymnasieskola, spelade hockey och var en av de bästa i mitt lag. Dock bytte jag lag i början av våren i tvåan. Det var lätt för mig, jag bytte till Lidingö hockeyklubb istället, jag bodde där och det var smidigare för mig. Enda problemet var att jag fortfarande gick i skola i Bromma. Jag fick betala rätt dyrt för att jag lämnade det laget, alla gamla hockey kompisar gick i den skolan. Speciellt de som var mest elaka. Varje dag såg likadan ut, jag kom till skolan och blev inknuffad i skåpen, de kastade dricka på mig, tog mina saker och kastade iväg dem och skrek ”bögjävel” efter mig. Det slutade aldrig vara så, jag var rätt smutsig jämt när jag kom hem. En hel dag av läsk som slängdes på mig, böcker som knappt var hela och det jobbiga ordet som skar i mig. Ordet bögjävel hade de börjat säga i slutet av ettan. Jag förstod inte varför faktiskt, jag hade inte sagt att jag var bög.

Men de tyckte att min stil var ”bögig”! De kallade även mig för rikemansbarn, mina föräldrar tjänade bra med pengar. Pappa är chef för ett stort dataföretag och har ett eget klädmärke som säljer bra, mamma jobbar som stylist och har ett eget parfym märke som också säljer bra. De drar in mycket pengar och ger mig lite mer än mitt studiebidrag. Därefter blir jag kallad rikemansbarn och får mycket stryk i skolan. Jag beslutade mig för att sluta i Bromma skolan och börja på Lidingö istället. När jag kom dit på besök sa de att det var en bra skola och att man var emot mobbning där. Det kändes bra, jag kanske skulle slippa all trakassering det sista året på gymnasiet nu.

Ny dag, nya möjligheter! Precis så tänkte jag första dagen efter sommarlovet, på väg till skolan tänkte jag att det här skulle bli ett bra sista år. Öppnade dörren in till skolan och det första som händer är att jag blir inknuffad i ett skåp, någon smäller till mig över huvudet och skriker ”hej bögjävel, trevligt att träffas” sen kommer ännu en kille och vräker en burk med läsk över hela mig. Nersmutsad med läsk över hela tröjan och blodigt sår vid ögonbrynet blev jag upplyft av en annan kille.

-          Ge fan i honom! Han är ju ny här!

-          Försvarar du nykomligen? Du kan ju gå och vara gay med honom, Edvin! Du är ju så bra på det, bögjävel!

-          Håll käften! Edvin tittar på killarna och tillslut går de iväg.

Han ger mig sin hand och jag kommer upp på fötter igen. Han tittar på mig, sen tar han mig med till toaletten. Han hjälper mig att tvätta ansiktet och tar av sig sin tröja och ger den till mig. Jag tittar bara på honom, en helt främmande kille erbjuder sig sin tröja till mig. Mitt huvud värker och jag vet inte riktigt vad jag ska svara.

-          Kom, följ med mig! Säger Edvin.

Jag går efter honom i korridoren, nästan alla vi möter skriker ”bögjävel” till Edvin men han bryr sig inte. Tillslut kommer vi till en öde källare. Edvin sätter sig på golvet och ber mig sätta mig bredvid honom.

-          Jag är ledsen att du skulle råka ut för det där första dagen, här ta min tröja så kommer du se någorlunda okej ut för uppropet som är om en timme.

-          Vad ska du ha på dig då? Frågar jag honom.

-          Äsch, jag tycker inte det är så kallt! Jag kan gå i min t-shirt.

-          Tack! Varför kallar de dig bögjävel? När jag sökte till den här skolan sa de att de var emot mobbning och trakasserier!

-          Ja du, på fasaden ser skolan bra ut, men inuti är det som vilken annan gymnasieskola som helst i Stockholm, mobbning och trakasserier är vardagsmat för de som är annorlunda och homosexuella.

-          Så du är öppet homosexuell?

-          Yes! Har varit det i tre år snart, och du? Är du homosexuell? Edvin tittar på mig.

-          Nej, inte vad jag vet! Svarar jag lite mumlande.

-          Hej! Jacob! Det är inget fel med att vara det, jag ser på dig att du är det.

-          Hur kan du se på mig att jag är homosexuell?

Edvin tittar mer noga på mig innan han säger:

-          Inte för att vara taskig, men du klär dig lite som en homosexuell kille! Sen såg jag att du inte tittade på tjejerna när du kom in, du hade ögonkontakt med alla killar och jag får vibben av att du är det. Är du det? Det är inget fel med, även om det är svårt och jobbigt att komma ut med det i denna grymma värld. Men när man väl säger ” jag är homosexuell” så kommer det kännas så mycket bättre.

-          Jag klär mig väl inte alls homosexuellt? Men ja, jag är homosexuell! Har varit det rätt länge men insåg väl för ett år sen att jag verkligen var det på riktigt!

-          Se, det var inget fel med att säga det. Dessutom är du en riktigt snygg kille, bara så du vet.

Jag ler mot honom och blir lite generad. Vi fortsätter att prata lite och mitt sår vid ögonbrynet har äntligen slutat blöda. Jag tar på mig hans tröja. Han tittar på mig.

-          Du har aldrig tänt på en tjej va?

-          Nej inte direkt, svarar jag.

-          Har du kysst någon förut?

-          Nej, bara min kudde men ja det räknas väl inte?

-          Haha, nej det gör det verkligen inte! Skrattar Edvin.

-          Har du kysst någon?

-          Nej, jag har aldrig blivit kysst av varken en kille eller tjej. Men jag skulle vilja, skulle även vilja ha en kille en vacker dag.

-          Det skulle vara underbart! Svarar jag och tittar bort.

Av någon lustig anledning känns det som att han menar att få kyssa mig och när jag tittar mot honom igen ler han och böjer sig fram emot mig. Han kysser mig och jag svarar med att kyssa tillbaka. Efter ett tag släpper han sina läppar från mina och stor ler. Jag känner hur jag blir generad och röd om kinderna.

-          Det var så värt att vänta på den första kyssen, eller detta var nog mer som en långtradare. Men det var fett värt att få vänta på den första kyssen, detta var underbart! Nu kan jag leva med att de kallar mig bögjävel ett tag, för fasiken vad bra du kysser! Edvin strålar av glädje och sen reser han sig upp och drar upp mig.

-          Kom igen! Vi börjar nu, säger han. Efter det springer vi tillbaka till skolan!

Sikta högt

Kapitel 1 – Byta lag

Ut på planen och jaga pucken, alla jagar efter samma föremål. In i sargen knuffas man för att få tag på pucken och passa sin motståndare, hårda knuffar och rätt mycket slagsmål. Så ser en vanlig match ut för mitt lag. Detta var en match, precis som vilken som helst. Det var bara det att denna match var viktig att vinna för oss. Vi låg under med ett mål och det var sista perioden. Vi kämpade på för att få in pucken i mål, men deras målvakt var starkare än oss. Bromma ishockeyklubb hade inte vunnit en match på 8 omgångar, vi låg sist i serien med 18 ynka poäng. Jag skämdes för att spela i det laget. När vi bytte och jag kom in på isen igen passade jag pucken till Martin som åkte ner vid sargen, han stod länge där och dribblade. När han skulle passa upp pucken kom det en spelare från motståndare laget och knuffade in honom i sargen, med världens smäll föll han ihop på isen. Han ställde sig inte upp, domaren blåste av matchen och åkte fram till honom. Jag och en kompis blev förbannade och började slåss med våra motståndare. Det slutade med att jag åkte ut två minuter för slashing på klubba. Martin bars ut på en bår och sen åkte han till sjukhuset. När det bara var en minut kvar av matchen tog vi ut målvakten och spelade med 6 spelare. Vi tappade pucken vid mittlinjen och en i det andra laget fick tag på pucken, jag jagade efter och fick precis tag i pucken när den andra spelaren gjorde en tripping på mig och jag föll. Framför ögonen på mig kunde jag se honom göra mål i öppen kasse och signalen för periodslut ringde. Jag ställde mig upp och åkte fram till domaren.

-          Det kan inte gillas, han trippa mig!

-          Det var ändå bara 7 sekunder kvar, ni skulle ändå inte ha vunnit! Svarade domaren.

-          Men han trippa mig, det ger ju utvisning! Hur kan han komma undan med det? Rasande skrek jag åt domaren.

Domaren tittade bara på mig och sen åkte han iväg. På med skridskoskydden gick jag rasande in i omklädningsrummet. Min kompis Robin tog tag i mig.

-          Upp med hakan, vi kunde inte vinna ändå!

-          Ge fan i mig! De fuskade, vi suger! När vann vi sist? Frågande tittade jag på Robin.

Han sa inget utan bad mig prata med vår tränare. Jag gick till vår tränare som var lite längre bak i rummet.

-          Vi vinner aldrig, varför ska jag slösa tid på detta lag då? Du tränar oss inte bra längre!

-          Om detta lag är så jävla dåligt och du tror att du kan göra bättre i ett annat lag så sluta här och stick då! Skrek min tränare.

-          MED GLÄDJE! Svarade jag och packade ihop mina saker.

När jag gick därifrån skrek mitt lag ” Bögjävel, stick hem till fjoll Lidingö din jävla bög”

Och från den stunden visste jag att jag skulle få höra ”bögjävel” en lång tid framöver. 

Ett ensamt barn vid en stor lekpark

Tårfyllda ögon 

Isande kyla som blåser förbi

Slag, knuffande och hårda ord

Utanförskap, illa behandlad och dåligt självförtroende

Välkommen till Sveriges förskolor och skolor, där barn utsätts för mobbning varje dag!

Var med och bekämpa mobbningen i svenska skolor så fler går säkra och slipper uppleva en tung skoltid med utanförskap, dåligt självförtroende och retningar

För vi vill att våra barn ska trivas i förskolan och skolan utan att behöva bli mobbade

Tillsammans är vi starka och kan förhindra mobbningen i god tid!

Vi vill förändra världen och låta alla barn vara säkra i skolan! 

Vi har tittat på konst av Per och Eva Pettersson. Utställningen heter Konstruktiv-Retrospektiv. De har gjort konst i textil, måleri och skulptomåleri. Utställningen är i Linköping på Konsthallen.

Konsten i sig var sånt man inte ser varje dag. Deras textiler om man stod på fel plats eller för långt ifrån så kunde man bli illamående. Man var nog tvungen att hitta rätt vinkel så att man kunde studera föremålet utan att må illa.

Jag tyckte att det var fascinerande att de har kunnat göra alla dessa tyger och konst. När man sedan kollar på konsten kan man få sådana synintryck som lurar ögonen och hjärnan.

Namnet på utställningen skulle ha kunnat vara lite enklare för de som inte är insatta i konstens språkbruk.

//Vonkan

Att gå in i ett konstgalleri med ingen som helst känsla för konst är en svår utmaning. Inställningen från början är inte positiv hur mycket man än försöker. Kom in i ett rum med tavlor av grått och dimmig färg. Det fick mig att känna depression känslor. Tavlorna för mig representerade Depp känsla enligt min mening. STrax efter gick vi in i ett annat rum med tavlor som fick mig att bli snurrig i huvudet och känna illamående känsla. Dock var det mer färgglatt i detta rum, inte enbart gråa och depressions färger. Det fanns en skulptur som var en pinne i en låda, men för mig såg det ut som en potatisstötare. Efter att ha varit inne i detta konstgalleri, med alla lustiga färger kände jag mig lika negativ som innan men efter att ha tänkt igenom det jag hade sett under eftermiddagen förstod jag att det ändå fanns ett budskap med dessa tavlor, men vad budskapet var är jag inte helt hundra på. Utan det får ni åka och lista ut själva fram till den 16 mars.

Konst 

Eva och Per pettersson

Konstruktiv - retrospektivt 

textil, måleri, skulptomåleri

Konsthallen Passagen Linköping.