Kaptitel 13 – Studenten och oväntad bekräftelse

Idag är dagen då jag tar studenten, mitt hjärta bultar ovanligt snabbt. Jag står i mina egna tankar. Runt omkring mig står mina kompisar, redo att springa ut till musiken och slänga upp våra studentmössar i luften för att sen springa till våra familjer. Jag känner hur jag börjar jubla med mina klasskompisar, det händer på riktigt. Det gör verkligen det, snart springer vi ut, snart springer vi ut till en ny del i vårt liv och livet på gymnasiet är äntligen över. Jag vet att Edvins klass springer ut före oss, jag såg honom förut och han tittade med glad min mot mig. Jag log tillbaka och fick tillbaka min tanke, när kommer han prata med mig? Plötsligt knuffar någon till mig och jag kommer tillbaka från mina tankar och min egen bubbla. Det är dags för oss att springa ut, vi springer ut till låten ” I love it”. Musiken börjar spelas och vi går mot dörrarna, på tre springer vi ut. Jag tar sats och så springer vi ut, fram till kullen och där står vi och hoppar, sjunger, jublar och kastar våra mössor högt upp i luften. Sen springer vi till våra familjer, det första jag ser när jag springer mot min familj är Edvin!

-          Jag tänker inte skämmas längre, jag tänker inte låsas att jag är någon som jag inte är, jag tänker öppet här och nu bekräfta min kärlek till dig, Jacob!

-          Edvin, vad gör du? Säger jag med tårar i ögonen

-          Jacob, jag älskar dig! Det gör jag verkligen, jag har inte varit den bästa killen alls, jag har gjort mycket oförlåtligt mot dig detta år! Men en sak är säker, första gången jag kysste dig kändes allt så bra och jag tänker då inte låta mig själv ta studenten utan att få kyssa dig en gång till, hur det blir efter det. Det vet jag inte, det kan bara du avgöra. Sen tar Edvin tag i mig och kysser mig framför min familj, min mormor och morfar, farmor och farfar och mina kusiner samt framför hans egen hela familj plus släkt.

-          Edvin, jag älskar dig! Jag är hemskt ledsen att jag avvisade dig för en vecka sen, har jag fortfarande chansen att bli din pojkvän så blir jag gärna det här och nu! Orden lämnar min mun med en hel del tårar, jag ser hur han lyser upp

-          Självklart, Jacob! Jag säger då det här framför hela din släkt och min släkt! Jag är öppet homosexuell, jag står för att jag är det och det här mina vänner, det är min egna hockeyspelare till pojkvän, samt att han vann guld igår och gjorde det sista målet! Sen kysser han mig igen och kramar om mig

-          Jag älskar dig, Edvin! Vi ska alltid hålla ihop, trots motgångar, bråk, vad som helst. Jag släpper dig inte igen, jag gör inte det! Med tårar rinnandes ner för mina kinder kramar jag om honom.

Edvin tittar på mig, sen tittar han på min släkt och sin egen släkt. Efter det kramar han om mig och ger mig ännu en puss på munnen. Min pappa och mamma kommer fram till oss och kramar om oss.

-          Grabbar, jag är så glad att ni vågar vara öppna med att ni är homosexuella och som jag förstår det, så har ni haft ett lite jobbigt år! Men glöm aldrig det här, ni älskar varandra och kärleken övervinner allt! Det hoppas jag att ni vet, säger min pappa och tittar på oss.

-          Vi vet det nu, vi kommer att hålla ihop nu

Sen jublar vi ännu mera över att vi har tagit studenten, att vi tillslut fick varandra var som grädden på moset. Det var något som fattades, i mitt liv fattades Edvin! Trots att han avvisade mig först och visade sig vara en helt annan kille ett tag så lyckades jag tänka klart och se förbi det. Nu vet jag vem han är och jag vet hur han fungerar, om det skulle bli jobbigt i framtiden eller senare i sommar så vet vi hur vi ska göra. Nu kommer vi kunna kämpa igenom det tillsammans. Bråka kommer vi nog göra flera gånger till, men vi kommer även kunna lösa våra problem. Mitt liv blev plötsligt så mycket bättre, jag tog studenten, jag fick bra betyg och jag fick min kille. Killen i mina drömmar, min dröm blev sann. Jag fick Edvin som jag ville och jag är så lycklig.

-          Edvin, jag älskar dig!

-          Jacob, det kommer alltid vara vi! Vi mot världen, vi ska bekämpa alla problem som kan komma emot oss och vi ska visa att homosexualitet är okej! För alla är vi lika mycket värda

Jag är en homosexuell kille som lever ihop med en kille, jag är lycklig och det är det som räknas. Vad omvärlden säger om vår kärlek, det skiter vi i just nu. För ikväll ska vi leva lyckliga och fira att vi vågade ta steget mot en bättre framtid!

Kapitel 12 – Guld eller Silver?

Ut på planen för att värma upp, har redan tränat mig svettig i en timme. Idag gäller det, sista matchen för säsongen, idag är det vinna guld eller silver som gäller. Men oavsett vilket pris vi får så kommer vi flyttas upp i en högre serie till nästa säsong, men det är klart, ett guld skulle ju inte sitta fel. Min skada från förra matchen är mycket bättre och tränaren har beräknat att jag ska få mycket istid idag. Denna match är faktiskt hemma i vår ishall på Lidingö så vi är på hemmaplan idag vilket känns extra bra. Denna match filmas också så förmodligen kommer jag bli intervjuad sen, Gustav åker ifatt mig på isen och viskar i mitt öra att idag ska vi sätta på oss guldhjälmarna, sen klappar han mig på axeln och åker iväg. Vi får åka till båset och prata lite med vår tränare innan matchen drar igång, vår målvakt är peppad. Han ville spela bra idag med, han har tränat väldigt mycket på kort tid för att bli så bra som möjligt och förra matchen släppte han inte in ett enda mål så vi litar på honom.

-          Så vilka ska vinna idag? Säger vår tränare

-          LIDINGÖ HOCKEYKLUBB, skriker vi i laget och efter det åker vi ut på planen för att ställa upp oss

Domaren blåser och så börjar matchen, vi spelar på bra från början och det tar bara tre minuter så har vi gjort ett mål på Täbys målvakt, det var Gustav som gjorde målet. Strax därefter åker en av Täbys spelare ut för utvisning, spelaren åker ut för Interference. Vi får spela fem mot fyra i två minuter, när spelaren ska åka och sätta sig i utvisningsbåset klipper han till Gustav på armen, det resulterar i att de börjar bråka och slåss på planen. Spelaren från Täby kastade av sig handskarna och slog till Gustav utan anledning. Tillslut får domaren bort dem från varandra.

 Innan Täbyspelaren får sätta sig i båset så disskuterar domarna med varandra, de tittar igenom klippet från när Täby spelaren ska åka in i utvisningsbåset och så tittar de på om Gustav på något sätt gjorde honom upprörd. De åker ut på planen och visar med tecken att Gustav åker ut för Roughing eftersom han slog tillbaka, dock med handskarna på medans Täby spelaren får matchstraff. Enligt domaren hade inte Täbyspelaren någon anledning till att slå till Gustav. Men innan han får matchstraff så beslutar domarna att han får sitta av sina två minuter utvisning för Interference som han fick innan han slog till Gustav.

Det blir turbulent inne i hallen, publiken skriker och buar medan Täbypubliken buar högst av alla. Matchen får fortsätta, vi börjar med pucken nere i Täbys zon, jag tekar pucken till oss. Vi ställer upp oss och spelar ett riktigt bra utfört boxplay, vi spelar pucken mellan oss flera gånger innan jag åker ner på sidan och passar upp till Gustav som har lyckats åka sig in till mitten, när han får pucken skjuter han ett hårt slagskott. Pucken flyger förbi målvakten och in i mål. Nu leder vi med två mål och snart är perioden slut. När signalen för period slut ljuder går vi ut till omklädningsrummet, filmtemat intervjuar Täby och undrar varför det blev som det blev i första perioden, jag hör att de inte kan svara på det men hoppas på att göra en bättre andra period. Vår tränare är stolt över oss, vi har spelat bra den första perioden och leder med 2-0. Jag känner mig glad, vi har lyckats bra hittills och så ska det fortsätta.

Ut på planen för period nummer två, jag får börja med att sitta på bänken. Mitt lag spelar på bra, de får in pucken i målet rätt fort och det står nu 3-0. Det märks att det spelas om guld idag eftersom det är väldigt bråkigt på planen, så fort domaren blåser för antingen offside eller icing åker båda lagen mot varandra och muckar. Perioden rullar på, jag kommer in på planen får tag på pucken och dribblar förbi två spelare sen åker jag mot sidan av sargen, kollar upp efter lagkamrater, passar pucken, får tillbaka den och efter det skjuter jag ett hårt skott och pucken letar sig in mellan benen på målvakten, vi jublar! Nu leder vi med 4-0 inför tredje perioden.

 Periodslut och vi går mot omklädningsrummet, vi leder med fyra mål mot noll och känner att detta verkligen är vår match. Täbys spelare som fick matchstraff var deras lagkapten och det verkar som om att laget inte klarar sig utan lagkaptenen. Period tre börjar, jag åker ut på planen och spelar på bra med mina lagkamrater. Vi trycker på hårt och är som getingar ute på planen, hela tiden på pucken. Bra samarbetesspel och trycker på hela tiden, vi skjuter många skott och trycker hårt på deras backar så vi kan få in ännu ett mål. Domaren blåser för offside.

En av spelarna i Täby åker fram mot mig och slår till mig på hjälmen, jag duckar för att slippa ännu ett slag men blir samtidigt sur på spelaren. Jag slår tillbaka och spelaren slår tillbaka på min hjälm, jag känner hur spännet för gallret går upp och plötsligt har spelaren slagit av mig hjälmen, han drämmer till mig ännu en gång rakt i ansiktet. Jag känner hur det svartnar för ögonen och sen faller jag mot marken. När jag vaknar till igen sitter jag på isen med blod i händerna.

Spelaren från Täby hade slagit till mig hårt i ansiktet så jag fick näsblod, domaren hade slitit tag i Täbyspelaren efter att jag hade fallit mot isen. En av mina lagkamrater ger mig handen och drar upp mig, sen åker vi mot båset så en av tränarna och en av läkarna kan kolla på hur det gick med min näsa. De torkar mitt blod och får tillslut stopp på blodet. Täbyspelaren åker ut för Interference plus roughing. Jag slipper utvisning fast jag slog tillbaka. En annan spelare i Täby protesterar mot domaren, det gör även deras tränare och det resulterar i att ännu en Täbyspelare får sätta sig i utvisningsbåset, den spelaren åker ut för Unsportsmanlike conduct (Osportsligt uppträdande).

Nu får vi spela fem mot tre spelare, vi leder redan med 4-0.

Vi ställer upp oss och börjar spela boxplay mot Täby, det tar inte många sekunder innan vi skjuter in vårt femte mål och en av deras utvisade spelare får komma ut på planen. Denna gång har vi fem mot fyra spelare i fyra minuter eftersom den första spelaren fick dubbelutvisning. Vi spelar på bra och leker med pucken i två minuter mot Täby utan att de får tag på den och när det är två minuter kvar av utvisningen slår vi in vårt sjätte mål.

Det är bara två minuter kvar av matchen, vi vet redan att vi kommer vinna. Men trots det kämpar Täby på genom att ta ut målvakten och spela med öppen kasse samt sex spelare på planen. De får igång ett bra spel och spelar upp sig mot vår målvakt som räddar pucken och spelar ut den till mig, jag får tag på pucken och åker upp mot deras mål med snabb fart, jag dribblar förbi två spelare och sen bromsar jag in och lägger pucken försiktigt i deras mål precis när en av Täbyspelarna kommer för att trycka bort pucken, när pucken ligger i mål ljuder signalen för att perioden är över. Matchen är över, vi vinner med 7-0 och vinner därmed guld.

-          Jaaaaa, vi klarade det! Nu är vi mästare i denna serie och nu har vi guldet! Gustav skriker ut sin glädje och samlar ihop vårt lag, vi hoppar runt i en hög och kramas av glädje.

Sen får vi våra guldhjälmar och efter det tackar vi vår publik samt tackar Täby för en god match. Efter det går vi in i omklädningsrummet och duschar och byter om. På kvällen firar vi med bubbel och tårta att vi vann guldet. Klockan tolv kommer jag hem, supertrött och glad. Lägger mig i sängen och tänker, att i morgon tar jag studenten. 

Kapitel 11 - Funderingar

Hur kunde mitt liv bli såhär? Knappt en vecka innan studenten står jag nu helt förvirrad, match om en dag, den avgörande matchen. Kärleken helt åt helvete, hur kunde jag säga och göra så mot Edvin? Men och andra sidan vet jag om varför jag gjorde så, jag är rädd och när rädslan slår på slutar min hjärna att tänka och alla tvångstankar kommer som en pil rakt i huvudet på mig. Jag har blivit sårad av honom förut och därför är jag rädd, men han grät framför mig och jag hörde hur han nästan kräktes av gråt när jag gick därifrån. Jag kommer aldrig kunna säga förlåt nu, eller ens försöka få honom att starta upp något nytt, för jag har krossat hans hjärta nu. Han var inte ensam om att krossa ett hjärta, jag gjorde samma sak. I flera kvällar har jag gråtit och tänkt och gråtit lite till, jag är så förvirrad så jag vet inte vart jag ska ta vägen snart. Jag har sms-at och ringt Martin flera gånger, han säger att han har pratat med Edvin och det jag gjorde inte var så bra, men att han samtidigt förstår mina känslor och tankar.

Han har även varit i kontakt med Edvin en gång och inför Martin har Edvin tydligen sagt att han tänker ge det en chans till och fråga mig rakt ut ännu en gång om vi kan bli ett par, efter att Martin sa det till mig igår kväll så har jag funderat hela dagen idag, när kommer det uttalandet att ske?

Var kommer det att ske? Eller är det något Edvin bara har sagt för att Martin ska sluta tjata på honom? När jag tänker på Edvin så ser jag framför mig en lång och ståtlig kille med kort hår med vax i ofta, välklädd som i att ha snygga märkesbyxor och någon snygg t-shirt, en aning häng har han ibland på sina byxor. Han har nästan alltid en keps på huvudet med och ett silver halsband runt halsen, för mig är det super mega fint. Jag blir otroligt attraherad av att bara titta på hans utstrålning, men samtidigt så rädd. För även om han ser bra ut och dessutom ser cool ut, tänk om den där elaka Edvin slår tillbaka igen och blir som han blev ett tag och lämnar mig? För att leka tuff lite till, jag är som sagt så förvirrad så jag inte vet vart jag ska ta vägen och nu måste jag lägga undan mina tankar och funderingar för att kunna sova någorlunda bra i natt för att kunna spela en bra match i morgon. 

Kapitel 10 – Ett förlåt, räcker det?

Knappt en vecka kvar till studenten, vår studentvecka har börjat nu. Men eftersom jag är hockeyspelare och ska spela om guldet om två dagar så dricker jag ingen sprit denna vecka. Jag har aldrig varit så mycket för alkohol ändå så jag besparar mig med att inte dricka och bara titta på när de andra gör det. Detta år har gått fort, jag har blivit kär, fått mitt hjärta krossat, blivit smått misshandlad, spelat en jäkla massa hockey som dessutom har varit väldigt roligt. Är så glad att jag bytte lag, jag har börjat spela bättre nu. Var längesen jag åkte ut för någon utvisning, speciellt inte för slashing. Visst slåss jag lite på planen, men det är bara vanliga tacklingar som alla andra gör liksom, jag har riktigt roligt på planen. I höst ska jag fokusera på hockeyn ännu mera, jag vill bli hockeyspelare på heltid tills jag är för gammal för att spela mer, det är min dröm.

Idag när jag var i skolan fick jag ett sms från Edvin, han skrev att han ville träffa mig efter skolan. Jag svarade bara okej, jag vet inte vad han vill prata om. Är inte så säker på att jag ens kan lita på honom, det har gått nästan tre månader sen han skrek åt mig och avvisade mig. Varför ska jag lita på honom någonsin igen för? Men jag har i alla fall valt att träffa honom för att se vad han har att säga. Enligt mitt sms ska jag träffa honom vid Kottlasjön, vårt vanliga ställe. Regnet öser ner och blöter ner min mobil, jag stoppar undan den i byxfickan. Jag står under mitt paraply och väntar på Edvin, inte en människa syns till, inte så konstigt då det regnar hela tiden. Efter ett tag ser jag Edvin komma gåendes, även han har ett paraply, jag hinner se att han är rödgråten.

-          Hej, bra att du kunde komma! Säger Edvin och tittar på mig

-          Vad hade jag för val? Svarar jag

-          Okej, lyssna på mig nu Jacob och lyssna noga.

Edvin tittar på mig och hans ögon fylls med tårar, när han ska börja prata skär sig rösten på honom och han torkar bort tårar. Jag tittar på honom.

-          Jag är grymt ledsen för hur jag har varit emot dig, jag önskar så att jag aldrig sa orden som lämnade min mun för tre månader sen, jag vill att du ska förstå att jag älskar dig och vill vara med dig

-          Men du sa ju att du inte var bög, hur ska jag kunna tro på orden du säger då? Jag tittar på honom

-          Jag har polisanmält hoten, polisen har tagit fast de som hota mig och de finns inte i skolan längre, dessutom har jag lärt mig att stå upp för den jag är och jag vill verkligen visa för dig att jag kan stå för att jag är homosexuell

-          Du kunde inte stå för att du var bög för tre månader sen, hur kan du nu säga att du är det? Antingen så är man det eller så är man det inte! Så du ljög för mig för tre månader sen eller så är du bara en idiot som försöker få mig att tro att du plötsligt har glömt allt du sa till mig.

-          Jacob, snälla! Tro på mina ord! Jag erkänner att jag inte alltid har varit den smartaste och det jag gjorde mot dig var väldigt elakt. Men jag vill att du ska lita på det jag säger nu, snälla älskade Jacob

-          Jag kan inte lita på det du säger, trots att du gråter nu och visar känslor, Edvin! Vilket är bra, så nej jag kan inte riktigt lita på det du säger! För tänk om folk ser oss ute hand i hand och slänger någon kommentar och du blir den Edvin du var mot mig för tre månader sen igen? Jag kan inte ta den risken!

-          Älskar inte du mig? Tårarna rinner ner från kinderna på Edvin, han tittar på mig med tårfylla ögon

-          Jo det gör jag, men inte tillräckligt för att våga starta ett förhållande med dig

Sen vänder jag mig om och går iväg, jag hör hur han ropar mitt namn och hostar så han nästan kräks av gråt. Men jag kan inte vända mig om igen, jag bara kan inte det. Mina tårar har börjat rinna och jag bryr mig inte om att torka bort dem, jag är bara så frustrerad och förvirrad. Hur ska jag kunna lita på orden han säger? Hur kan jag veta att det verkligen betyder det han säger, eftersom han visade mig en helt annan sida för ett tag sen. Jag är rädd att bli sviken igen, jag vill inte bli det och därför vågar jag inte lita på det han säger. Mitt liv blev plötsligt så jobbigt igen.