Kapitel 2 – Ny skola

Jag är en vanlig kille, gick i skolan i Bromma. På en vanlig gymnasieskola, spelade hockey och var en av de bästa i mitt lag. Dock bytte jag lag i början av våren i tvåan. Det var lätt för mig, jag bytte till Lidingö hockeyklubb istället, jag bodde där och det var smidigare för mig. Enda problemet var att jag fortfarande gick i skola i Bromma. Jag fick betala rätt dyrt för att jag lämnade det laget, alla gamla hockey kompisar gick i den skolan. Speciellt de som var mest elaka. Varje dag såg likadan ut, jag kom till skolan och blev inknuffad i skåpen, de kastade dricka på mig, tog mina saker och kastade iväg dem och skrek ”bögjävel” efter mig. Det slutade aldrig vara så, jag var rätt smutsig jämt när jag kom hem. En hel dag av läsk som slängdes på mig, böcker som knappt var hela och det jobbiga ordet som skar i mig. Ordet bögjävel hade de börjat säga i slutet av ettan. Jag förstod inte varför faktiskt, jag hade inte sagt att jag var bög.

Men de tyckte att min stil var ”bögig”! De kallade även mig för rikemansbarn, mina föräldrar tjänade bra med pengar. Pappa är chef för ett stort dataföretag och har ett eget klädmärke som säljer bra, mamma jobbar som stylist och har ett eget parfym märke som också säljer bra. De drar in mycket pengar och ger mig lite mer än mitt studiebidrag. Därefter blir jag kallad rikemansbarn och får mycket stryk i skolan. Jag beslutade mig för att sluta i Bromma skolan och börja på Lidingö istället. När jag kom dit på besök sa de att det var en bra skola och att man var emot mobbning där. Det kändes bra, jag kanske skulle slippa all trakassering det sista året på gymnasiet nu.

Ny dag, nya möjligheter! Precis så tänkte jag första dagen efter sommarlovet, på väg till skolan tänkte jag att det här skulle bli ett bra sista år. Öppnade dörren in till skolan och det första som händer är att jag blir inknuffad i ett skåp, någon smäller till mig över huvudet och skriker ”hej bögjävel, trevligt att träffas” sen kommer ännu en kille och vräker en burk med läsk över hela mig. Nersmutsad med läsk över hela tröjan och blodigt sår vid ögonbrynet blev jag upplyft av en annan kille.

-          Ge fan i honom! Han är ju ny här!

-          Försvarar du nykomligen? Du kan ju gå och vara gay med honom, Edvin! Du är ju så bra på det, bögjävel!

-          Håll käften! Edvin tittar på killarna och tillslut går de iväg.

Han ger mig sin hand och jag kommer upp på fötter igen. Han tittar på mig, sen tar han mig med till toaletten. Han hjälper mig att tvätta ansiktet och tar av sig sin tröja och ger den till mig. Jag tittar bara på honom, en helt främmande kille erbjuder sig sin tröja till mig. Mitt huvud värker och jag vet inte riktigt vad jag ska svara.

-          Kom, följ med mig! Säger Edvin.

Jag går efter honom i korridoren, nästan alla vi möter skriker ”bögjävel” till Edvin men han bryr sig inte. Tillslut kommer vi till en öde källare. Edvin sätter sig på golvet och ber mig sätta mig bredvid honom.

-          Jag är ledsen att du skulle råka ut för det där första dagen, här ta min tröja så kommer du se någorlunda okej ut för uppropet som är om en timme.

-          Vad ska du ha på dig då? Frågar jag honom.

-          Äsch, jag tycker inte det är så kallt! Jag kan gå i min t-shirt.

-          Tack! Varför kallar de dig bögjävel? När jag sökte till den här skolan sa de att de var emot mobbning och trakasserier!

-          Ja du, på fasaden ser skolan bra ut, men inuti är det som vilken annan gymnasieskola som helst i Stockholm, mobbning och trakasserier är vardagsmat för de som är annorlunda och homosexuella.

-          Så du är öppet homosexuell?

-          Yes! Har varit det i tre år snart, och du? Är du homosexuell? Edvin tittar på mig.

-          Nej, inte vad jag vet! Svarar jag lite mumlande.

-          Hej! Jacob! Det är inget fel med att vara det, jag ser på dig att du är det.

-          Hur kan du se på mig att jag är homosexuell?

Edvin tittar mer noga på mig innan han säger:

-          Inte för att vara taskig, men du klär dig lite som en homosexuell kille! Sen såg jag att du inte tittade på tjejerna när du kom in, du hade ögonkontakt med alla killar och jag får vibben av att du är det. Är du det? Det är inget fel med, även om det är svårt och jobbigt att komma ut med det i denna grymma värld. Men när man väl säger ” jag är homosexuell” så kommer det kännas så mycket bättre.

-          Jag klär mig väl inte alls homosexuellt? Men ja, jag är homosexuell! Har varit det rätt länge men insåg väl för ett år sen att jag verkligen var det på riktigt!

-          Se, det var inget fel med att säga det. Dessutom är du en riktigt snygg kille, bara så du vet.

Jag ler mot honom och blir lite generad. Vi fortsätter att prata lite och mitt sår vid ögonbrynet har äntligen slutat blöda. Jag tar på mig hans tröja. Han tittar på mig.

-          Du har aldrig tänt på en tjej va?

-          Nej inte direkt, svarar jag.

-          Har du kysst någon förut?

-          Nej, bara min kudde men ja det räknas väl inte?

-          Haha, nej det gör det verkligen inte! Skrattar Edvin.

-          Har du kysst någon?

-          Nej, jag har aldrig blivit kysst av varken en kille eller tjej. Men jag skulle vilja, skulle även vilja ha en kille en vacker dag.

-          Det skulle vara underbart! Svarar jag och tittar bort.

Av någon lustig anledning känns det som att han menar att få kyssa mig och när jag tittar mot honom igen ler han och böjer sig fram emot mig. Han kysser mig och jag svarar med att kyssa tillbaka. Efter ett tag släpper han sina läppar från mina och stor ler. Jag känner hur jag blir generad och röd om kinderna.

-          Det var så värt att vänta på den första kyssen, eller detta var nog mer som en långtradare. Men det var fett värt att få vänta på den första kyssen, detta var underbart! Nu kan jag leva med att de kallar mig bögjävel ett tag, för fasiken vad bra du kysser! Edvin strålar av glädje och sen reser han sig upp och drar upp mig.

-          Kom igen! Vi börjar nu, säger han. Efter det springer vi tillbaka till skolan!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kaptitel 13 – Studenten och oväntad bekräftelse   Idag är dagen då jag tar studenten, mitt hjärta bultar ovanligt snabbt. Jag står i mina egna tankar. Runt omkring mig står mina kompisar, redo att springa ut till musiken och slänga upp våra...

Kapitel 12 – Guld eller Silver?   Ut på planen för att värma upp, har redan tränat mig svettig i en timme. Idag gäller det, sista matchen för säsongen, idag är det vinna guld eller silver som gäller. Men oavsett vilket pris vi får så kommer...

Kapitel 11 - Funderingar   Hur kunde mitt liv bli såhär? Knappt en vecka innan studenten står jag nu helt förvirrad, match om en dag, den avgörande matchen. Kärleken helt åt helvete, hur kunde jag säga och göra så mot Edvin? Men och andra sidan v...

Kapitel 10 – Ett förlåt, räcker det?   Knappt en vecka kvar till studenten, vår studentvecka har börjat nu. Men eftersom jag är hockeyspelare och ska spela om guldet om två dagar så dricker jag ingen sprit denna vecka. Jag har aldrig varit ...

Kapitel 9 – Martin styr upp   Martin är på väg hem till Edvin som bor på Lidingö, Martin är Jacobs kompis från Bromma laget. Martin har pratat i telefon med Jacob några gånger och har fått höra hur Edvin har bett sig mot honom, vilket har f...