Novellen är en form som ofta underskattas. Man tror ibland att man skriver en novell för att man inte kan skriva en roman. Så behöver det dock inte alls vara! Novellen kräver kanske ibland mer av författaren. Den kräver att vi har en bra historia som vi kan presentera på ett kort utrymme, något som är en konst i sig, särskilt för undertecknad, som tycker om att bre ut mig på ett alltför stort utrymme då det gäller berättelser. Alltför många personer vill ofta tränga sig in i berättelsen från min egen fantasi, och kan bli stötta över att inte får delta i handlingen. Men så hårt kan det vara. I en kort berättelse kanske inte alla som vill får vara med. Händelser och personer får inte bli för många. Men ett tips till alla skribenter: spar dem som idéer i datorn, blocket eller i medvetandet. De kan säkert få vara med någon annan gång!

//Jamilia

I skrivande stund sitter jag o svär över hur dum ipaden är enligt min mening, en dator är bättre. Det bara är så!!!

Vi har börjat med novell skrivning på tala skriva idag och jag har en ide till en novell som jag ska börja skriva på nästa vecka då jag även har tillgång till en dator istället för ipad ;)

Fint väder ute idag och det lyser upp Lunnevad området väldigt mycket och det är härligt.

Så en liten hälsning från östergötland :)

Ta hand om er!

/ Lulia 

Vad är egentligen sant? Är det överhuvudtaget en relevant fråga att ställa? Naturligtvis är det en passande fråga i många sammanhang. Som när det gäller händelser i världen. Visst vill vi veta om tsunamin eller jordbävningen verkligen ägde rum. Visst vill vi att de nyheter vi får ska vara tillförlitliga. Inte för att vi egentligen vill höra talas om krig, svält och annat elände. Men vi vill veta vad som faktiskt sker, kanske för att åtminstone ha någon uppfattning om oss själva och vår omvärld.

    När det gäller konst, litteratur, teater och musik blir en fråga om sanningshalten i verket ofta märklig. Där har ju fantasin fritt spelrum. Där har vi rätt att skapa våra egna storverk och sedan njuta av det fantastiska i våra skapelser. Precis som bebisens förundran över sitt eget bajs: - Kommer det här verkligen från mig? Så uttryckte Susanne Osten det mycket talande i programmet Stockholm Literature ur Samtiden. Fantasin ger oss rätt att hitta på saker som inte är sanna. Men kanske ska det ske i rätt sammanhang?

//Jamilia

Att stå upp och visa vem man är, är inte det bra?

Att ha självförtroende och visa att man tror på sig själv, visst är det bra?

När man är tonåring/ungdom kan det lätt hända att man tappar bort sig själv och försöker vara någon man inte är för att kunna passa in. 

Men det är alltid bäst att vara sig själv, för det går man längst på. Man vinner egentligen ingenting på att inte vara sig själv. 

Oftast får man äta upp att man inte har varit sig själv, för vara tuff och elak är inget bra. Speciellt inte om man inte vill vara en sån person.

Att testa gränser hör till tonåren, men det är viktigt att komma ihåg att man inte ska göra något som man inte vill, bara för att någon annan vill det.

Så kom ihåg, var alltid dig själv! Det vinner du mest på, och då är man iallafall ärlig mot sig själv och andra.

Kom ihåg, du är värdefull!!! :)

Löven silade sakta ner

     på tomma gatan som du ser

           Varje gång du nån gång ger

                 En svischande vindpust på trädets gren

//Vonkan

Står vid stranden framför floden

som är bredast här på jorden

mörk är himlen, kall är stranden

kall är vinden som rör handen

Dagen ändas nu är natten

Bred är floden, kallt dess

Lyfter blicken över floden

Ser det vackraste på jorden

Land av stolthet land av lycka

land som vill allt gott uttrycka

Dagen ändas nu är natten

Bred är floden kallt dess vatten

Hör, en viskning når mitt öra

Den ett budskap till mig föra

Lyssnar och tar till mig orden

De vill få mig över floden

Dagen ändas nu är natten

Bred är floden kallt dess vatten

Orden tänder hoppets låga

Men jag tvekar ska jag våga?

Främling blir jag i det landet

Ska jag lyckas knyta bandet?

Natten ändas nu är gryning

Och jag går mot flodens dyning

Än jag tvekar än jag rädes

Vill jag fara annorstädes?

Kall är stranden kallt mitt hjärta

Ja jag vill bort från all smärta!

Natten ändas nu är gryning

Och jag går mot flodens dyning

Bortom floden väntar skatten

som ska skingra mörka natten

Kanske främling men jag chansar

på att lyckan till mig dansar

Natten ändas nu är gryning

Och jag går mot flodens dyning

Jamilia

//Ur: I himlem får jag äta

En kanna te på bordet stod,

Framför en kopp, försvinnande god.

Ta en till om du har mod,

Det är ju den sista, som du förstod.

Häll upp & drick om du förmår,

Drick & njut, fäll ingen tår.

Pass nu på innan du går,

Det är den sista, du får i år.