Löven silade sakta ner

     på tomma gatan som du ser

           Varje gång du nån gång ger

                 En svischande vindpust på trädets gren

//Vonkan

Står vid stranden framför floden

som är bredast här på jorden

mörk är himlen, kall är stranden

kall är vinden som rör handen

Dagen ändas nu är natten

Bred är floden, kallt dess

Lyfter blicken över floden

Ser det vackraste på jorden

Land av stolthet land av lycka

land som vill allt gott uttrycka

Dagen ändas nu är natten

Bred är floden kallt dess vatten

Hör, en viskning når mitt öra

Den ett budskap till mig föra

Lyssnar och tar till mig orden

De vill få mig över floden

Dagen ändas nu är natten

Bred är floden kallt dess vatten

Orden tänder hoppets låga

Men jag tvekar ska jag våga?

Främling blir jag i det landet

Ska jag lyckas knyta bandet?

Natten ändas nu är gryning

Och jag går mot flodens dyning

Än jag tvekar än jag rädes

Vill jag fara annorstädes?

Kall är stranden kallt mitt hjärta

Ja jag vill bort från all smärta!

Natten ändas nu är gryning

Och jag går mot flodens dyning

Bortom floden väntar skatten

som ska skingra mörka natten

Kanske främling men jag chansar

på att lyckan till mig dansar

Natten ändas nu är gryning

Och jag går mot flodens dyning

Jamilia

//Ur: I himlem får jag äta

En kanna te på bordet stod,

Framför en kopp, försvinnande god.

Ta en till om du har mod,

Det är ju den sista, som du förstod.

Häll upp & drick om du förmår,

Drick & njut, fäll ingen tår.

Pass nu på innan du går,

Det är den sista, du får i år.