Kaptitel 13 – Studenten och oväntad bekräftelse

Idag är dagen då jag tar studenten, mitt hjärta bultar ovanligt snabbt. Jag står i mina egna tankar. Runt omkring mig står mina kompisar, redo att springa ut till musiken och slänga upp våra studentmössar i luften för att sen springa till våra familjer. Jag känner hur jag börjar jubla med mina klasskompisar, det händer på riktigt. Det gör verkligen det, snart springer vi ut, snart springer vi ut till en ny del i vårt liv och livet på gymnasiet är äntligen över. Jag vet att Edvins klass springer ut före oss, jag såg honom förut och han tittade med glad min mot mig. Jag log tillbaka och fick tillbaka min tanke, när kommer han prata med mig? Plötsligt knuffar någon till mig och jag kommer tillbaka från mina tankar och min egen bubbla. Det är dags för oss att springa ut, vi springer ut till låten ” I love it”. Musiken börjar spelas och vi går mot dörrarna, på tre springer vi ut. Jag tar sats och så springer vi ut, fram till kullen och där står vi och hoppar, sjunger, jublar och kastar våra mössor högt upp i luften. Sen springer vi till våra familjer, det första jag ser när jag springer mot min familj är Edvin!

-          Jag tänker inte skämmas längre, jag tänker inte låsas att jag är någon som jag inte är, jag tänker öppet här och nu bekräfta min kärlek till dig, Jacob!

-          Edvin, vad gör du? Säger jag med tårar i ögonen

-          Jacob, jag älskar dig! Det gör jag verkligen, jag har inte varit den bästa killen alls, jag har gjort mycket oförlåtligt mot dig detta år! Men en sak är säker, första gången jag kysste dig kändes allt så bra och jag tänker då inte låta mig själv ta studenten utan att få kyssa dig en gång till, hur det blir efter det. Det vet jag inte, det kan bara du avgöra. Sen tar Edvin tag i mig och kysser mig framför min familj, min mormor och morfar, farmor och farfar och mina kusiner samt framför hans egen hela familj plus släkt.

-          Edvin, jag älskar dig! Jag är hemskt ledsen att jag avvisade dig för en vecka sen, har jag fortfarande chansen att bli din pojkvän så blir jag gärna det här och nu! Orden lämnar min mun med en hel del tårar, jag ser hur han lyser upp

-          Självklart, Jacob! Jag säger då det här framför hela din släkt och min släkt! Jag är öppet homosexuell, jag står för att jag är det och det här mina vänner, det är min egna hockeyspelare till pojkvän, samt att han vann guld igår och gjorde det sista målet! Sen kysser han mig igen och kramar om mig

-          Jag älskar dig, Edvin! Vi ska alltid hålla ihop, trots motgångar, bråk, vad som helst. Jag släpper dig inte igen, jag gör inte det! Med tårar rinnandes ner för mina kinder kramar jag om honom.

Edvin tittar på mig, sen tittar han på min släkt och sin egen släkt. Efter det kramar han om mig och ger mig ännu en puss på munnen. Min pappa och mamma kommer fram till oss och kramar om oss.

-          Grabbar, jag är så glad att ni vågar vara öppna med att ni är homosexuella och som jag förstår det, så har ni haft ett lite jobbigt år! Men glöm aldrig det här, ni älskar varandra och kärleken övervinner allt! Det hoppas jag att ni vet, säger min pappa och tittar på oss.

-          Vi vet det nu, vi kommer att hålla ihop nu

Sen jublar vi ännu mera över att vi har tagit studenten, att vi tillslut fick varandra var som grädden på moset. Det var något som fattades, i mitt liv fattades Edvin! Trots att han avvisade mig först och visade sig vara en helt annan kille ett tag så lyckades jag tänka klart och se förbi det. Nu vet jag vem han är och jag vet hur han fungerar, om det skulle bli jobbigt i framtiden eller senare i sommar så vet vi hur vi ska göra. Nu kommer vi kunna kämpa igenom det tillsammans. Bråka kommer vi nog göra flera gånger till, men vi kommer även kunna lösa våra problem. Mitt liv blev plötsligt så mycket bättre, jag tog studenten, jag fick bra betyg och jag fick min kille. Killen i mina drömmar, min dröm blev sann. Jag fick Edvin som jag ville och jag är så lycklig.

-          Edvin, jag älskar dig!

-          Jacob, det kommer alltid vara vi! Vi mot världen, vi ska bekämpa alla problem som kan komma emot oss och vi ska visa att homosexualitet är okej! För alla är vi lika mycket värda

Jag är en homosexuell kille som lever ihop med en kille, jag är lycklig och det är det som räknas. Vad omvärlden säger om vår kärlek, det skiter vi i just nu. För ikväll ska vi leva lyckliga och fira att vi vågade ta steget mot en bättre framtid!

Kapitel 12 – Guld eller Silver?

Ut på planen för att värma upp, har redan tränat mig svettig i en timme. Idag gäller det, sista matchen för säsongen, idag är det vinna guld eller silver som gäller. Men oavsett vilket pris vi får så kommer vi flyttas upp i en högre serie till nästa säsong, men det är klart, ett guld skulle ju inte sitta fel. Min skada från förra matchen är mycket bättre och tränaren har beräknat att jag ska få mycket istid idag. Denna match är faktiskt hemma i vår ishall på Lidingö så vi är på hemmaplan idag vilket känns extra bra. Denna match filmas också så förmodligen kommer jag bli intervjuad sen, Gustav åker ifatt mig på isen och viskar i mitt öra att idag ska vi sätta på oss guldhjälmarna, sen klappar han mig på axeln och åker iväg. Vi får åka till båset och prata lite med vår tränare innan matchen drar igång, vår målvakt är peppad. Han ville spela bra idag med, han har tränat väldigt mycket på kort tid för att bli så bra som möjligt och förra matchen släppte han inte in ett enda mål så vi litar på honom.

-          Så vilka ska vinna idag? Säger vår tränare

-          LIDINGÖ HOCKEYKLUBB, skriker vi i laget och efter det åker vi ut på planen för att ställa upp oss

Domaren blåser och så börjar matchen, vi spelar på bra från början och det tar bara tre minuter så har vi gjort ett mål på Täbys målvakt, det var Gustav som gjorde målet. Strax därefter åker en av Täbys spelare ut för utvisning, spelaren åker ut för Interference. Vi får spela fem mot fyra i två minuter, när spelaren ska åka och sätta sig i utvisningsbåset klipper han till Gustav på armen, det resulterar i att de börjar bråka och slåss på planen. Spelaren från Täby kastade av sig handskarna och slog till Gustav utan anledning. Tillslut får domaren bort dem från varandra.

 Innan Täbyspelaren får sätta sig i båset så disskuterar domarna med varandra, de tittar igenom klippet från när Täby spelaren ska åka in i utvisningsbåset och så tittar de på om Gustav på något sätt gjorde honom upprörd. De åker ut på planen och visar med tecken att Gustav åker ut för Roughing eftersom han slog tillbaka, dock med handskarna på medans Täby spelaren får matchstraff. Enligt domaren hade inte Täbyspelaren någon anledning till att slå till Gustav. Men innan han får matchstraff så beslutar domarna att han får sitta av sina två minuter utvisning för Interference som han fick innan han slog till Gustav.

Det blir turbulent inne i hallen, publiken skriker och buar medan Täbypubliken buar högst av alla. Matchen får fortsätta, vi börjar med pucken nere i Täbys zon, jag tekar pucken till oss. Vi ställer upp oss och spelar ett riktigt bra utfört boxplay, vi spelar pucken mellan oss flera gånger innan jag åker ner på sidan och passar upp till Gustav som har lyckats åka sig in till mitten, när han får pucken skjuter han ett hårt slagskott. Pucken flyger förbi målvakten och in i mål. Nu leder vi med två mål och snart är perioden slut. När signalen för period slut ljuder går vi ut till omklädningsrummet, filmtemat intervjuar Täby och undrar varför det blev som det blev i första perioden, jag hör att de inte kan svara på det men hoppas på att göra en bättre andra period. Vår tränare är stolt över oss, vi har spelat bra den första perioden och leder med 2-0. Jag känner mig glad, vi har lyckats bra hittills och så ska det fortsätta.

Ut på planen för period nummer två, jag får börja med att sitta på bänken. Mitt lag spelar på bra, de får in pucken i målet rätt fort och det står nu 3-0. Det märks att det spelas om guld idag eftersom det är väldigt bråkigt på planen, så fort domaren blåser för antingen offside eller icing åker båda lagen mot varandra och muckar. Perioden rullar på, jag kommer in på planen får tag på pucken och dribblar förbi två spelare sen åker jag mot sidan av sargen, kollar upp efter lagkamrater, passar pucken, får tillbaka den och efter det skjuter jag ett hårt skott och pucken letar sig in mellan benen på målvakten, vi jublar! Nu leder vi med 4-0 inför tredje perioden.

 Periodslut och vi går mot omklädningsrummet, vi leder med fyra mål mot noll och känner att detta verkligen är vår match. Täbys spelare som fick matchstraff var deras lagkapten och det verkar som om att laget inte klarar sig utan lagkaptenen. Period tre börjar, jag åker ut på planen och spelar på bra med mina lagkamrater. Vi trycker på hårt och är som getingar ute på planen, hela tiden på pucken. Bra samarbetesspel och trycker på hela tiden, vi skjuter många skott och trycker hårt på deras backar så vi kan få in ännu ett mål. Domaren blåser för offside.

En av spelarna i Täby åker fram mot mig och slår till mig på hjälmen, jag duckar för att slippa ännu ett slag men blir samtidigt sur på spelaren. Jag slår tillbaka och spelaren slår tillbaka på min hjälm, jag känner hur spännet för gallret går upp och plötsligt har spelaren slagit av mig hjälmen, han drämmer till mig ännu en gång rakt i ansiktet. Jag känner hur det svartnar för ögonen och sen faller jag mot marken. När jag vaknar till igen sitter jag på isen med blod i händerna.

Spelaren från Täby hade slagit till mig hårt i ansiktet så jag fick näsblod, domaren hade slitit tag i Täbyspelaren efter att jag hade fallit mot isen. En av mina lagkamrater ger mig handen och drar upp mig, sen åker vi mot båset så en av tränarna och en av läkarna kan kolla på hur det gick med min näsa. De torkar mitt blod och får tillslut stopp på blodet. Täbyspelaren åker ut för Interference plus roughing. Jag slipper utvisning fast jag slog tillbaka. En annan spelare i Täby protesterar mot domaren, det gör även deras tränare och det resulterar i att ännu en Täbyspelare får sätta sig i utvisningsbåset, den spelaren åker ut för Unsportsmanlike conduct (Osportsligt uppträdande).

Nu får vi spela fem mot tre spelare, vi leder redan med 4-0.

Vi ställer upp oss och börjar spela boxplay mot Täby, det tar inte många sekunder innan vi skjuter in vårt femte mål och en av deras utvisade spelare får komma ut på planen. Denna gång har vi fem mot fyra spelare i fyra minuter eftersom den första spelaren fick dubbelutvisning. Vi spelar på bra och leker med pucken i två minuter mot Täby utan att de får tag på den och när det är två minuter kvar av utvisningen slår vi in vårt sjätte mål.

Det är bara två minuter kvar av matchen, vi vet redan att vi kommer vinna. Men trots det kämpar Täby på genom att ta ut målvakten och spela med öppen kasse samt sex spelare på planen. De får igång ett bra spel och spelar upp sig mot vår målvakt som räddar pucken och spelar ut den till mig, jag får tag på pucken och åker upp mot deras mål med snabb fart, jag dribblar förbi två spelare och sen bromsar jag in och lägger pucken försiktigt i deras mål precis när en av Täbyspelarna kommer för att trycka bort pucken, när pucken ligger i mål ljuder signalen för att perioden är över. Matchen är över, vi vinner med 7-0 och vinner därmed guld.

-          Jaaaaa, vi klarade det! Nu är vi mästare i denna serie och nu har vi guldet! Gustav skriker ut sin glädje och samlar ihop vårt lag, vi hoppar runt i en hög och kramas av glädje.

Sen får vi våra guldhjälmar och efter det tackar vi vår publik samt tackar Täby för en god match. Efter det går vi in i omklädningsrummet och duschar och byter om. På kvällen firar vi med bubbel och tårta att vi vann guldet. Klockan tolv kommer jag hem, supertrött och glad. Lägger mig i sängen och tänker, att i morgon tar jag studenten. 

Kapitel 11 - Funderingar

Hur kunde mitt liv bli såhär? Knappt en vecka innan studenten står jag nu helt förvirrad, match om en dag, den avgörande matchen. Kärleken helt åt helvete, hur kunde jag säga och göra så mot Edvin? Men och andra sidan vet jag om varför jag gjorde så, jag är rädd och när rädslan slår på slutar min hjärna att tänka och alla tvångstankar kommer som en pil rakt i huvudet på mig. Jag har blivit sårad av honom förut och därför är jag rädd, men han grät framför mig och jag hörde hur han nästan kräktes av gråt när jag gick därifrån. Jag kommer aldrig kunna säga förlåt nu, eller ens försöka få honom att starta upp något nytt, för jag har krossat hans hjärta nu. Han var inte ensam om att krossa ett hjärta, jag gjorde samma sak. I flera kvällar har jag gråtit och tänkt och gråtit lite till, jag är så förvirrad så jag vet inte vart jag ska ta vägen snart. Jag har sms-at och ringt Martin flera gånger, han säger att han har pratat med Edvin och det jag gjorde inte var så bra, men att han samtidigt förstår mina känslor och tankar.

Han har även varit i kontakt med Edvin en gång och inför Martin har Edvin tydligen sagt att han tänker ge det en chans till och fråga mig rakt ut ännu en gång om vi kan bli ett par, efter att Martin sa det till mig igår kväll så har jag funderat hela dagen idag, när kommer det uttalandet att ske?

Var kommer det att ske? Eller är det något Edvin bara har sagt för att Martin ska sluta tjata på honom? När jag tänker på Edvin så ser jag framför mig en lång och ståtlig kille med kort hår med vax i ofta, välklädd som i att ha snygga märkesbyxor och någon snygg t-shirt, en aning häng har han ibland på sina byxor. Han har nästan alltid en keps på huvudet med och ett silver halsband runt halsen, för mig är det super mega fint. Jag blir otroligt attraherad av att bara titta på hans utstrålning, men samtidigt så rädd. För även om han ser bra ut och dessutom ser cool ut, tänk om den där elaka Edvin slår tillbaka igen och blir som han blev ett tag och lämnar mig? För att leka tuff lite till, jag är som sagt så förvirrad så jag inte vet vart jag ska ta vägen och nu måste jag lägga undan mina tankar och funderingar för att kunna sova någorlunda bra i natt för att kunna spela en bra match i morgon. 

Kapitel 10 – Ett förlåt, räcker det?

Knappt en vecka kvar till studenten, vår studentvecka har börjat nu. Men eftersom jag är hockeyspelare och ska spela om guldet om två dagar så dricker jag ingen sprit denna vecka. Jag har aldrig varit så mycket för alkohol ändå så jag besparar mig med att inte dricka och bara titta på när de andra gör det. Detta år har gått fort, jag har blivit kär, fått mitt hjärta krossat, blivit smått misshandlad, spelat en jäkla massa hockey som dessutom har varit väldigt roligt. Är så glad att jag bytte lag, jag har börjat spela bättre nu. Var längesen jag åkte ut för någon utvisning, speciellt inte för slashing. Visst slåss jag lite på planen, men det är bara vanliga tacklingar som alla andra gör liksom, jag har riktigt roligt på planen. I höst ska jag fokusera på hockeyn ännu mera, jag vill bli hockeyspelare på heltid tills jag är för gammal för att spela mer, det är min dröm.

Idag när jag var i skolan fick jag ett sms från Edvin, han skrev att han ville träffa mig efter skolan. Jag svarade bara okej, jag vet inte vad han vill prata om. Är inte så säker på att jag ens kan lita på honom, det har gått nästan tre månader sen han skrek åt mig och avvisade mig. Varför ska jag lita på honom någonsin igen för? Men jag har i alla fall valt att träffa honom för att se vad han har att säga. Enligt mitt sms ska jag träffa honom vid Kottlasjön, vårt vanliga ställe. Regnet öser ner och blöter ner min mobil, jag stoppar undan den i byxfickan. Jag står under mitt paraply och väntar på Edvin, inte en människa syns till, inte så konstigt då det regnar hela tiden. Efter ett tag ser jag Edvin komma gåendes, även han har ett paraply, jag hinner se att han är rödgråten.

-          Hej, bra att du kunde komma! Säger Edvin och tittar på mig

-          Vad hade jag för val? Svarar jag

-          Okej, lyssna på mig nu Jacob och lyssna noga.

Edvin tittar på mig och hans ögon fylls med tårar, när han ska börja prata skär sig rösten på honom och han torkar bort tårar. Jag tittar på honom.

-          Jag är grymt ledsen för hur jag har varit emot dig, jag önskar så att jag aldrig sa orden som lämnade min mun för tre månader sen, jag vill att du ska förstå att jag älskar dig och vill vara med dig

-          Men du sa ju att du inte var bög, hur ska jag kunna tro på orden du säger då? Jag tittar på honom

-          Jag har polisanmält hoten, polisen har tagit fast de som hota mig och de finns inte i skolan längre, dessutom har jag lärt mig att stå upp för den jag är och jag vill verkligen visa för dig att jag kan stå för att jag är homosexuell

-          Du kunde inte stå för att du var bög för tre månader sen, hur kan du nu säga att du är det? Antingen så är man det eller så är man det inte! Så du ljög för mig för tre månader sen eller så är du bara en idiot som försöker få mig att tro att du plötsligt har glömt allt du sa till mig.

-          Jacob, snälla! Tro på mina ord! Jag erkänner att jag inte alltid har varit den smartaste och det jag gjorde mot dig var väldigt elakt. Men jag vill att du ska lita på det jag säger nu, snälla älskade Jacob

-          Jag kan inte lita på det du säger, trots att du gråter nu och visar känslor, Edvin! Vilket är bra, så nej jag kan inte riktigt lita på det du säger! För tänk om folk ser oss ute hand i hand och slänger någon kommentar och du blir den Edvin du var mot mig för tre månader sen igen? Jag kan inte ta den risken!

-          Älskar inte du mig? Tårarna rinner ner från kinderna på Edvin, han tittar på mig med tårfylla ögon

-          Jo det gör jag, men inte tillräckligt för att våga starta ett förhållande med dig

Sen vänder jag mig om och går iväg, jag hör hur han ropar mitt namn och hostar så han nästan kräks av gråt. Men jag kan inte vända mig om igen, jag bara kan inte det. Mina tårar har börjat rinna och jag bryr mig inte om att torka bort dem, jag är bara så frustrerad och förvirrad. Hur ska jag kunna lita på orden han säger? Hur kan jag veta att det verkligen betyder det han säger, eftersom han visade mig en helt annan sida för ett tag sen. Jag är rädd att bli sviken igen, jag vill inte bli det och därför vågar jag inte lita på det han säger. Mitt liv blev plötsligt så jobbigt igen. 

Kapitel 9 – Martin styr upp

Martin är på väg hem till Edvin som bor på Lidingö, Martin är Jacobs kompis från Bromma laget. Martin har pratat i telefon med Jacob några gånger och har fått höra hur Edvin har bett sig mot honom, vilket har fått Martin att bli upprörd och nu vill han se om han kan banka lite vett i Edvin, eftersom det bara är två veckor kvar tills Jacob och Edvin tar studenten. Martin ringer på dörren, dörren öppnas och där står Edvin!

-          Hej, jag heter Martin! Är det du som är Edvin?

-          Ja, hur så? Vem är du? Edvin tittar frågande på Martin

-          Kan du följa med mig ut en stund, är du snäll?

-          Okej, svarar Edvin

Martin tar med sig Edvin till Kottlasjön och sätter sig ner på en bänk, Martin tänder en cigarett och vänder sig till Edvin.

-          Så du är Edvin, Jacob har pratat om dig. Han har berättat för mig hur kär han blev i dig men att du sen avvisade honom med att säga riktigt taskiga saker till honom, stämmer det?

-          Ja, det stämmer! Svarar Edvin

-          Varför gjorde du det?

-          Vad tycker du att jag skulle göra då? Jag blev hotad och jag vill inte bli misshandlad för att jag är bög och då var jag tvungen att göra något så Jacob skulle förstå

-          Jag ska berätta en sak för dig, Edvin! Jag är själv bisexuell, jag var tillsammans med en kille först. Dock höll det inte, så vi gjorde slut. Ett år senare blev jag tillsammans med en tjej, folk klankar på mig än idag för de tror att jag är homosexuell. De tycker det är fel att jag är tillsammans med en tjej, visst det är inte en dans på rosor att vara bisexuell, men det är viktigt att stå upp för den man är och visa att man vågar gå mot strömmen.

-          Men jag har blivit hotad om att bli misshandlad om jag är tillsammans med Jacob!

-          Fast Edvin! Du kan gå till polisen och berätta att du har blivit hotad, för det är inte rätt mot dig. Men om du gör som de som hotade dig säger och inte står upp för den du är, så visar du bara att du är en skitstövel som inte vill bevisa för världen och framför allt för Jacob att du kan stå för att du är homosexuell. Du är inte killen som spottar på andra, som fimpar cigaretter på andra människor, som försöker spela tuff och cool. Utan du är killen som kämpar med sin homosexualitet, som visar att det är rätt att vara det, som hjälpte Jacob första dagen i skolan, som inte bryr sig om alla idioter som försöker förstöra för dig. Jag förstår att det inte är lätt när man har blivit hotad, men jag kan gå till polisen med dig och berätta att du har blivit hotad så fixar polisen det sen. Du måste lyssna på ditt hjärta, inte på vad andra säger! För om du inte gör något snart så kommer Jacob ge upp och försöka hitta någon annan, för Jacob han kommer inte vänta hur länge som helst och det vet du!

-          Lovar du att hjälpa mig att anmäla hoten mot mig? Edvin tittar frågande på Martin

-          Ja det lovar jag dig, vi kan gå dit nu! Men en sak Edvin! Om två veckor knappt så tar ni studenten, försök att fixa det här med Jacob innan det. Annars kommer du ångra i hela ditt liv att du inte försökte fixa så ni blev sams, för jag vet att innerst inne så älskar du Jacob och du vill vara med honom, eller hur?

-          Ja, du har rätt! Men en fråga?

-          Fråga vad du vill, svarar Martin

-          Varför röker du?

-          För att mitt förstånd är borta för länge sen

Kapitel 8 – Vinna eller försvinna

Med ansiktet mot fönstret sitter jag i bussen och tittar ut, ser skogar, bilar och människor. Vi är på väg till Uppsala, för att spela vår match. Efter veckans kaos med Edvin är jag inte jätte sugen på att spela, men Gustav övertalade mig att det skulle bli kul. Vi ligger just nu tvåa i serien, så om vi vinner denna match så får vi köra mot serieledaren Täby ishockeyklubb. Vi låg trea nu när har slutspelet börjat. Det går ut på att de första fyra lagen som ligger bäst till i serien får spela olika matcher, men eftersom vi tävlar för att komma upp i en högre serie så kör man bara en match emot varandra. Så idag är det vinna eller försvinna, vinner vi får vi köra om guldet och silvret mot Täby. Täby körde emot Haninge i förrgår och slog ut dem, så om Uppsala förlorar mot oss så får de köra bronsmatchen och vi får köra guldmatchen om vi vinner denna match.

Vinner vi guld eller silver så kommer vi flyttas upp i en högre serie tills nästa säsong. Då är det ännu mer på allvar och ännu högre krav och regler och insatser på oss. Men det ska bara bli kul, då utvecklas man mer! Så innerst inne så vill jag självklart spela dagens match så vi kan få fajtas om guldet sen mot Täby.

På bortaplan idag då, men det kommer nog gå bra ändå. Vi får åka in på isen efter att Uppsala har kört sin uppgång med alla tal och namn utropade i högtalarna. Innan vi gick in på isen fick vi ett peppande snack från vår tränare, han målade på sin tavla om hur vi skulle öppna upp matchen och hur vi skulle spela på bästa sätt. Han målade massor med pilar om att backarna skulle hålla sig väl vid målvakten men ändå åka upp mot planen och att forwardarna skulle tänka på hur och var de passade pucken till centern, allt skulle rulla på tyckte vår tränare och om det rullar på, på rätt sätt så har vi en stor chans att spela ut Uppsala och få dem ur balans på planen. För när Uppsala väl börjar spela dåligt så brukar det hålla i sig rätt länge, så detta sätt vill vi spela så vi får dem ur balans tidigt i matchen.

Jag får åka in på isen direkt, matchen börjar. Vi vinner tekningen och börjar spela bra, får till två riktigt bra anfall tidigt i matchen, dock kommer inte pucken in i mål men chanserna finns i alla fall. Jag får fortsätta vara kvar på planen, en lagkamrat passar pucken till mig, jag åker snabbt upp för att skjuta ett skott, när jag är på väg att skjuta känner jag hur en klubba sätts in i midjan på mig, jag faller omkull och domaren blåser av. Spelaren från Uppsala åker ut två minuter för hakning, jag får fortfarande vara kvar på isen. Känner mig lite trött men nu har vi powerplay och jag vill gärna spela vårt första överläge. Vi tekar nere i Uppsalas zon igen, jag får pucken snabbt, passar iväg till Gustav som passar till en annan spelare i vårt lag som passar vidare till mig, jag ser pucken och jag skjuter iväg ett hårt slagskott som flyger förbi målvakten och in i mål.

-          Jaaaa, Bra Jacob!

-          Där satt den, ropar jag och spottar ut tandskyddet

Nu leder vi med 1-0, det var ett snyggt powerplay mål och jag är stolt. Första målet för denna match och det målet gör jag. Det känns riktigt bra! Jag får sätta mig och vila på bänken lite, matchen fortsätter att rulla på. Vi får fler chanser och en av de chanserna resulterar i att vi gör ännu ett mål. Uppsala börjar spela sämre och sämre och det är ändå bara första perioden. Dags för pausvila, dags att gå till omklädningsrummet. När jag är på väg ut så fångar filmteamet mig och vill ställa några frågor.

-          Då har vi Jacob här från Lidingö, hur tycker du att första perioden gick?

-          Tycker vi jobbar på bra, åker mycket skridskor vilket är väldigt viktigt i en sån här match, vi får till bra chanser och har fått in två mål redan

-          Du gjorde det första målet, hur känns det?

-          Jo, det känns riktigt bra! Tycker vi spelade väldigt bra de första minuterna och sen kom utvisningen för Uppsala och då satsade vi allt och fick in första målet

-          Tack, så mycket Jacob!

När vi är på väg in till andra perioden känner jag hur det rycker till i knät och jag börjar få väldigt ont, så jag får sitta på bänken när andra perioden börjar. Matchen fortsätter och perioden börjar, mitt lag spelar på bra. Medans jag sitter på bänken och har fått ta av mig en del skydd så en av ledarna kan kolla vad det är som gör så ont, jag känner hur smärta pulserar i mitt knä och ut i benet. Tillslut kommer det två läkare och tittar på mitt knä och beslutar att jag inte får spela mer av matchen, jag får gå ut till omklädningsrummet och ta av mig alla skydd. Det visar sig att jag har någon streckning i höger knä som har gjort att jag plötsligt fick ont.

Så nu får jag inte spela mer denna match vilket är väldigt synd, men läkarna säger åt mig att vila upp mig inför den eventuellt sista matchen istället. Jag går ut till de andra igen fast denna gång sitter jag på bänken och tittar på. När jag kommer ut till de andra ser jag sifforna på tavlan och det står 4-0 till oss! Medans jag var i omklädningsrummet så har vi gjort två mål till. Perioden är slut och vi ska ut till omklädningsrummet igen, filmtemaet intervjuar Uppsala och frågar dem hur det känns att ligga under med fyra mål, jag hinner inte höra vad de säger men jag ser på laget att de känner att matchen redan är slut.

Tredje perioden drar igång snabbt, jag sitter på bänken och får se mitt lag spela ännu en gång. De börjar perioden bra och får ett bra anfall och skjuter in vårt femte mål, strax därefter åker Gustav ut för slashing på klubban och får sitta av två minuter. Vår målvakt spelar stort och lyckas rädda alla puckar. Gustav åker in på isen igen och vi har klarat underläget. Mina lagkamrater spelar på bra och får in ännu en puck, matchen slutar sen med 6-0 till oss och nu får vi spela finalen mot Täby om en vecka vilket känns riktigt bra. Gustav och de andra killarna i mitt lag slänger sig på isen av glädje och skriker att nu är vi final och vi ska vinna guldet. 

Kapitel 7 – Förvirring och kyssande

Då var mitt liv slut då, varför ska jag leva längre? Personen jag älskar har gett mig tecken på att vi inte kommer bli ett par, att vi inte kommer bli något alls faktiskt. Att han bara är en idiot som inte står upp för den han är. Jag kom ut som homosexuell inför honom, jag litade på honom, han kysste mig. Jag trodde att han var den rätta, den rätta personen som vågar vara homosexuell och inte bryr sig om vad andra säger. Jag kan leva för hockeyn, jag älskar hockey men jag älskar fan i mig Edvin mer. Edvin var mitt allt, jag hade fantiserat om att vi skulle bli ett sånt där lyckligt par som på film. Men nu var allt slut, svart och jobbigt. Jag går inte i samma klass inte på samma linje som Edvin, men det är klart jag ser honom i skolan. Det gör ont att se honom, jag har sett på honom att han inte mår bra och jag börjar undra vem det är som har hotat honom till att ta sitt beslut. Det har snart gått en månad sen han gjorde sitt beslut, mitt liv har mest rasat samman.

Jag gråter på nätterna, på dagarna går jag i skolan. På eftermiddagarna spelar jag hockey, träning efter träning. Det går bra, vi vinner många matcher och träningarna går jätte bra. På isen är jag glad, bakom mitt galler finns en kämpe som kämpar sig fram på isen och trycker upp motståndarna mot sargen men utan utvisning. Jag är jätte glad när jag får spela ishockey, men ledsen när jag kommer hem på kvällarna. Hur ska mitt liv egentligen fungera utan Edvin? Kommer det att funka alls, kommer jag kunna komma över kärleken jag känner för honom?

Det är kväll och jag är på väg hem från träningen, idag gick det bra igen och jag är peppad inför matchen mot Uppsala på lördag. Vi kommer spela borta, men det känns super bra. Jag går en annorlunda väg hem idag, har tänkt gå förbi Kottlasjön för att se om Edvin sitter där, jag vet att han brukar vara där ibland och jag vill så gärna kunna prata lite med honom även att jag vet att jag kan bli slagen för det. När jag kommer fram ser jag honom sitta där, jag visslar till för att få hans uppmärksamhet. Han tittar upp och ser mig, det skjuts inga arga blixtar från hans ögon. Det enda jag ser är tårfyllda ögon, jag går fram till honom. Nu står jag riktigt nära honom, han ställer sig upp och tittar på mig.

-          Vad gör du här? Edvin tittar på mig

-          På väg hem från träningen, svarar jag

-          Men det här är inte din väg hem, det vet jag!

-          Varför sa du ”Fuck off till mig?” Jag vet att du gillar mig, kom igen Edvin!

-          Jag var förvirrad, jag har blivit hotad

-          Av vem? Har du blivit hotad för att försöka ha ett förhållande med mig?

-          Ja, jag kan inte säga vem som har hotat mig, för då kan jag få stryk för det. Jag får inte prata med dig egentligen, de kan se allt och göra vad som helst emot mig.

-          Om det nu är så illa, varför slår du inte bara till mig och går härifrån? Jag tittade på Edvin

-          Fattar du inte det själv? Jag älskar ju dig, även om jag har sagt att jag inte gör det. Jag vill bara kyssa dig en gång till så jag får glömma det jobbiga ett tag. Snälla, Jacob! Låt mig göra det!

-          Nej! Kan du inte stå upp för den du är och säga emot de som hotar dig, eller kontakta polisen om hoten så får du inte kyssa mig!

Edvin tittade på mig, sen tog han tag i mig och kysste mig. När hans läppar nuddade mina kände jag värme och kärlek, men jag hade sagt nej och det kändes inte alls bra. Jag drog bort mina läppar från hans och sa ” Nej, Edvin” sen tog jag min väska och gick iväg. Edvin ropade mitt namn efter mig, men jag vände mig inte om.

Jag kunde inte vända mig om, om jag vänder mig om kommer han att fortsätta att kyssa mig. Långt inom mig så vill jag bli kysst av min kärlek, men ordet ”Fuck off” som han sa till mig för ett tag sen skär fortfarande i mitt hjärta och att då kyssas är ingen bra ide. Det kommer bara få mig glad en stund men sen ge mig sjukt mycket ångest.

Det är inte värt det, han får kyssa mig först när han verkligen är säker på sina känslor och inte håller på och velar. Kan inte gå med på att han ena dagen kysser och smeker mig och andra dagen skriker onda ord mot mig. Han har tydligen blivit hotad, jag vill veta av vilka. Jag vill att han ska gå till polisen så de kan ta tag i det där. För det är så att jag vill ha ett förhållande med honom, men just nu kan vi inte ha det. Jag känner mig förvirrad, ledsen och ångestfull.

Jag skulle inte ha låtit honom kyssa mig överhuvudtaget, ångesten kommer krypande och jag vet inte hur jag ska hantera det. Hur kunde detta bli så komplicerat? När jag träffade honom så lät han så bra, han stod upp för den han var och brydde sig inte om trakasseringen men nu är han någon helt annan, han står inte upp för den han är utan låter skitsnack och hot komma förbi vår kärlek. Jag måste göra något och det är fort, måste få honom att ändra sig. Men hur ska jag kunna göra det?

Kapitel 6 – Avisad av Edvin

Jag hade försökt få tag på Edvin hela veckan, han hade inte svarat på mina sms eller på facebook. I skolan såg jag honom knappt, vi gick inte i samma klass men det var konstigt att jag inte såg honom alls. Jag ville få tag på honom och fråga varför han sket i mig, varför vände han mig ryggen nu för? Jag visste inte om jag hade gjort honom något eller inte. Jag skickade iväg ännu ett sms och frågade om han ville ses vid Kottlasjön nu ikväll. Jag fick snabbt ett svar om att han skulle komma dit. Så jag tog på mig skorna och började gå mot sjön. Jag såg honom direkt sitta vid en bänk, så jag gick fram och försökte krama om honom men han puttade bort mig.

-          Var har du varit hela veckan? frågade jag.

-          Skit i det, sa Edvin

-          Har jag gjort något? Jag menar, du har inte varit sån här emot mig förut!

-          Vi kan inte bli ett par, kan du fatta det någon gång? skrek Edvin!

-          Vad fan menar du? Har jag sagt att jag vill vara tillsammans med dig?

-          Du försöker ju hela tiden, men fatta nu Jacob! Jag är inte bög, jag är inte tillsammans med dig och jag kommer inte bli heller! Edvin fortsatte att skrika åt mig

-          Men, Edvin! Du är ju visst bög, vad fan snackar du om?

-          Du fattar väl själv att jag inte kan vara bög, det är skamligt, äckligt! Kan ju inte för i helvete förpesta ner Sverige med att vara bög, fattar du inget? Är du dum eller?

-          Men du kan ju inte ge upp nu, vem fan har sagt det här till dig? Jag tittade på honom med tårar i ögonen

-          Jacob, du och jag är ingenting längre

-          Du kan inte bara ge upp! Jag fattar att någon har sagt det här till dig, försöker lura dig att det är fel att vara homosexuell, men det är det inte! Vi måste bevisa för världen att det är okej, du har ju inte varit sån här förut! Du räddade ju mig första dagen i skolan!

-          Håll käften! Jag ger inte upp, jag är inte bög bara! Okej? Bra! Gå hem och tjut för dina föräldrar din nolla!

-          Ta tillbaka orden Edvin! TA TILLBAKA ORDEN! Du menar inte det du just sa, jag vet det! Jag vet vem du är och du är inte den du försöker vara just nu!

-          Jag tar inte tillbaka någonting, du lämnar mig ifred och så glömmer vi varandra okej?

-          Men! Varför ger du upp för? Du försöker vara någon du inte är! Jag litade ju på dig, du kysste ju mig!

-          Säg inte det ordet, jag varnar dig! Klipper till dig om du säger det ordet igen!

-          Gör det då, slå till mig om du vågar? Jag tittade på honom och mina tårar rann.

-          Fuck off Jacob!

Sen vände han och gick iväg. Mina tårar forsade ner för kinderna, mitt hjärta var krossat och jag förstod inte varför han gjorde så emot mig. Kändes som hela mitt liv rasade samman på två sekunder! Jag satte mig ner på marken och grät, hur kunde han göra så här emot mig?